PEMMLAN

Nu vet jag varför jag, när jag var 19 år, bestämde mig för att vara ensam för resten av livet. Det var för att jag skulle slippa det här, känna dessa känslor och sen sakta se dom försvinna i mörkret. Antingen att bli sårad själv, eller att såra någon annan. Jag vet inte vad som är värst. Man skulle ju kunna tro att det värsta är att bli sårad själv, men att såra någon annan ligger inte alls speciellt långt efter på listan. Ännu värre blir det när man försöker och verkligen är ärlig för att man har inbillat sig att folk uppskattar ärlighet, och sen får man en bitch-slap tillbaka. Härliga tider.

Nej, nu går jag och lägger mig och inväntar bättre tider. HEJ!