Ingen rubrik

Nej, nu skiter jag i all den här negativa energin och drar till Stockholm istället, hejdå!

Dumt

Varför var du tvungen att ringa mig? Varför var jag tvungen att svara? Det är så dumt alltihop, jag vet ju vad allt går ut på och jag vet att jag kommer vara arg när samtalet är slut och dagen kommer med all säkerhet att vara totalt förstörd. Men ändå, naiv som man är, så hoppas man att samtalet ska handla om något annat, något roligt som kanske skulle göra en glad. Så dum tanke. Tänk att en enda människa kan få en att känna så mycket ilska på bara tio minuter, lite fascinerande egentligen.


Nu är jag jävlar i mig där igen!

Jag är arg! Jag är nåt så sjukt arg, sur, ledsen ja you name it! Jag är arg på livet, hur fasen blev det så här? AAAAAAHHH! Jag vill skrika så jävla högt tills min röst är slut, jag vill att mina tårar ska rinna tills det svider i ögonen, kanske det skulle kännas bättre då? Förmodligen inte, men då skulle jag åtminstonde ha försökt göra någonting. Just nu har jag inte ens en idé om vad jag ska göra. Att förlora en så pass stor del av sig själv, det svider! Hade såklart dessutom varit en helt annan sak om man endast tappat en av dessa två, men nu var det ju båda två under samma år. Jag har lärt mig mycket av detta, så helt förgäves var det väl inte (optimist som jag egentligen är, jag har bara glömt bort det nånstans i den här virvelvinden)
Jag kan överleva ändå, det är bara det att allt är så sjukt tråkigt plötsligt. Mitt upp i allt det här så kan jag ändå känna att jag har gjort det jag har kunnat, i slutändan var det inte mitt val, i båda fallen var det deras val. Vissa saker kan man helt enkelt inte kombinera, eller jag kanske ska säga att vissa människor inte kan kombinera vissa saker i livet och det kan man ju inte göra något åt, det är bara att acceptera att alla är olika. 

The hole world has turned upsidedown -
Men tillsammans är vi oslagbara!

Det känns fruktansvärt länge sedan måste jag säga! Men jag tror dock att vi vände med resten av världen, tillsammans var vi oslagbara men nu är det bara ett minne blott. Men minnena bär jag med mig, överallt och alltid!

RSS 2.0