PEMMLAN

Blev rätt många inlägg den här natten, men jag är less nu. Om jag inte var less innan så kan man verkligen säga att jag är det nu. Ja, visst jag har ingen rätt att vara sur/arg/besviken på dig nu, men här finns inga regler! Jag är less, jag är slut, jag är inget alls, jag är allt. Ja, you name it! Intressant egentligen, hur mycket en människa kan känna, och hur mycket två människor kan få hela världen att skaka. Inte skaka på ett bra sätt, som när man är sådär mysigt nykär eller bara otroligt lycklig, nej, utan hela världen bara vänds totalt upp-och-ner. Nu har i och för sig inte min värld vänts helt upp och ner just ikväll, men det känns lite hopplöst i alla fall. Jag är så otroligt less på det här nu. Jag känner för mycket och tänker alldeles för mycket! Jag ska ju egentligen inte känna nåt alls, men man kan väl säga att det ligger i min natur att jag känner ändå. Jag har liksom alltid gjort det. För mig är kärlek ALLT, och har alltid varit. Tyvärr kommer det nog alltid vara så, som nån sa, jag är som en gurka, 90-10, består till 90% av kärlek och 10% själ. Tyvärr var det just Han som sa det. Han med stort H, Han som jag inte kan glömma. Hur gör man för att glömma? Han har glömt, jag vill också glömma. Jag tycker att man borde kunna rensa hjärnan emellanåt, man borde ha en papperskorg, och en liten box nånstans där man kan låsa in vissa minnen så att man inte påminns om dom hela tiden! Tänk va bra det hade varit!