PEMMLAN

Jag ser på statistiken att ni verkligen måste undra var jag håller hus, för att lugna er lite, Jag lever, precis sådär på gränsen känns det som.  Jag har inte så mycket att skriva för tillfället, det är tomt i mitt huvud, hjärtat, fingrarna, ja kort och gott: Jag är tom på allt! Känslor, ork, you name it! Jag försvann som sagt i en orkan.. känns så i alla fall. Jag har ont överallt, jag har inte ont någonstans, jag vet mycket, jag vet ingenting, jag känner mig trasig, jag känner mig hel, ja ni fattar. Jag känner liksom massor samtidigt som jag inte känner nåt alls. Kan ju berätta att jag åker med pappa med familj upp till fjällen i helgen, för att ta det lugnt, komma bort ett tag. Förhoppningsvis hittar jag mig själv där uppe någonstans också. Jag vet inte.

Blev ett rörigt inlägg det här, men det är ungefär så jag känner mig, trasig och rörig, så det får ni leva med.